tolfte juni tvåtusentolv - studenten
Hur många gånger har man inte hört folk säga att studenten är bästa dagen i ens liv? Har alltid tvivlat lite på det, men seriöst, nu i efterhand kan jag inte säga att jag kommer ihåg många andra dagar som jag har haft så roligt på och varit så glad så länge. Dagen började väldigt tidigt då vi skulle mötas för champagnefrukost klockan 7 på morgonen. Efter lite stress och panik kring en spårlöst försvunnen champagneflaska satte jag mig tillslut på tåget och gick av vid södra station som jag gjort varenda dag under 3 år nu. En timme senare var champagnen urdrucken, jordgubbarna uppätna och mössornas insida hade fyllts av fina och roliga meddelanden från klasskompisarna. Ett sista klassfoto togs på skolgården och sen var det klassrum, aula, klassrum, aula, lite betygs och stipendieutdelning mitt i allt och sen var det plötsligt dags för utspringet. Utspringet var helt klart höjdpunkten under hela dagen. Går inte att beskriva känslan när man stod där på trappan och precis skulle springa ner i den enorma folkmassan med alla skyltar prydda med barnbilder. Efter en lite väl lång stunds letande hittade jag tillslut min familj och alla vänner som var där och just då kändes allt så himla bra. Efter lite mer champagne och massa kramar och fotograferande var det dags att springa och byta om för att göra sig redo för flaket.
Vårt flak såg först skrämmande litet och osäkert ut men det var bara att hoppa upp bland alla ölburkar och köra igång musiken. Ungefär 2 sekunder efter man kommit upp fanns det inte en enda torr fläck på kläderna och håret bara droppade och ögonen sved och Hanna fick ett slag i ansiktet och började blöda näsblod. Helt galet. Vi åkte runt och skrek och dansade och vinkade och tutade och sprutade mer öl och hade så himla roligt fram tills vi blev stoppade av polisen en timme senare för att flaket inte var tillräckligt säkert. Så då var det bara att sätta sig på tunnelbanan och sprida öllukten bland alla resenärerna för att åka hem och förbereda sig inför studentmottagningen.
Efter den skönaste duschen i hela mitt liv slängde jag på mig studentklänningen igen och efter ett tag började folk droppa in. Jag fick jättefina presenter och maten var helt underbar och allt var bara jättebra. Lite senare kom Tesse och klockan blev mycket och vi stack iväg till Victoria vid kungsträdgården där vi hade vår slutskiva. På slutskivan var jag helt känslomässigt utmattad och allt kändes så konstigt. Bara att tänka att det var sista gången någonsin man såg personer som man sett i princip varje dag i 3 år. "Hejdå, ha det bra och lycka till med allt, jag hoppas vi ses någon gång".
Kommentarer
Trackback
