Midsommar på granö
Så himla bra helg
tolfte juni tvåtusentolv - studenten
Hur många gånger har man inte hört folk säga att studenten är bästa dagen i ens liv? Har alltid tvivlat lite på det, men seriöst, nu i efterhand kan jag inte säga att jag kommer ihåg många andra dagar som jag har haft så roligt på och varit så glad så länge. Dagen började väldigt tidigt då vi skulle mötas för champagnefrukost klockan 7 på morgonen. Efter lite stress och panik kring en spårlöst försvunnen champagneflaska satte jag mig tillslut på tåget och gick av vid södra station som jag gjort varenda dag under 3 år nu. En timme senare var champagnen urdrucken, jordgubbarna uppätna och mössornas insida hade fyllts av fina och roliga meddelanden från klasskompisarna. Ett sista klassfoto togs på skolgården och sen var det klassrum, aula, klassrum, aula, lite betygs och stipendieutdelning mitt i allt och sen var det plötsligt dags för utspringet. Utspringet var helt klart höjdpunkten under hela dagen. Går inte att beskriva känslan när man stod där på trappan och precis skulle springa ner i den enorma folkmassan med alla skyltar prydda med barnbilder. Efter en lite väl lång stunds letande hittade jag tillslut min familj och alla vänner som var där och just då kändes allt så himla bra. Efter lite mer champagne och massa kramar och fotograferande var det dags att springa och byta om för att göra sig redo för flaket.
Vårt flak såg först skrämmande litet och osäkert ut men det var bara att hoppa upp bland alla ölburkar och köra igång musiken. Ungefär 2 sekunder efter man kommit upp fanns det inte en enda torr fläck på kläderna och håret bara droppade och ögonen sved och Hanna fick ett slag i ansiktet och började blöda näsblod. Helt galet. Vi åkte runt och skrek och dansade och vinkade och tutade och sprutade mer öl och hade så himla roligt fram tills vi blev stoppade av polisen en timme senare för att flaket inte var tillräckligt säkert. Så då var det bara att sätta sig på tunnelbanan och sprida öllukten bland alla resenärerna för att åka hem och förbereda sig inför studentmottagningen.
Efter den skönaste duschen i hela mitt liv slängde jag på mig studentklänningen igen och efter ett tag började folk droppa in. Jag fick jättefina presenter och maten var helt underbar och allt var bara jättebra. Lite senare kom Tesse och klockan blev mycket och vi stack iväg till Victoria vid kungsträdgården där vi hade vår slutskiva. På slutskivan var jag helt känslomässigt utmattad och allt kändes så konstigt. Bara att tänka att det var sista gången någonsin man såg personer som man sett i princip varje dag i 3 år. "Hejdå, ha det bra och lycka till med allt, jag hoppas vi ses någon gång".
Champagnefrukost om sju timmar
Idag har jag skrivit på kontrakt för mitt sommarjobb, sett kissie på tunnelbanan och träffat tesse för första gången på 10 månader<3 OCH IMORGON TAR JAG STUDENTEN.
Störande veck där fram, men vad ska man göra åt att man har konstig huvudform.
Du är flickan i reklamen som har tagit charmexamen
Kan inte sova så jag tänkte försöka mig på ett blogginlägg såhär klockan 3 denna fredagsnatt. Det är så himla mycket som händer nu och tankarna är helt röriga. Hade mitt sista prov i gymnasiet förra onsdagen och sen dess har jag mest varit i skolan bara för att lämna in någon labb, prata betyg, äta lunch eller se Tomas Tranströmer bli utnämnd till hederslektor. Har inga lektioner överhuvudtaget fram till studenten nu. Samtidigt som jag har lite separationsångest från allting känner jag ändå ganska starkt att jag är färdig med gymnasiet, det är liksom dags att gå vidare nu. Idag har jag också varit på Malins studentmottagning och sagt hejdå. Vi har känt varandra sen vi var 10 år gamla och imorgon flyttar hon till Umeå. Känns jättekonstigt att inte ha någon aning om när man kommer ses nästa gång.
Sen idag gick plötsligt min sommar från att vara helt oplanerad till helt planerad. Fick ett samtal om att jag fått sommarjobb och jag ville på riktigt hoppa av glädje mitt på drottninggatan. Äntligen säger jag bara. Idag är det första juni och jag hade i princip gett upp om allt. Det betyder nu att jag slipper gå runt och vara rastlös hela sommaren och även att jag faktiskt kommer att ha råd att leva. Men samtidigt så betyder det inget grekland för mig och jag vet inte heller hur det blir med polen och morfars 80-årsfirande. Men jag är i alla fall hur glad som helst och det känns på riktigt som att en enorm tyngd har släppt från mina axlar.